EMU Professional II: MID-godkänd trefas elmätare

EMU Professional II är en trefas elmätare för 35 mm DIN-skena. Den mäter aktiv och reaktiv energi i båda riktningarna, lagrar lastprofilen i enheten, hanterar upp till fyra tariffer och skickar värdena via M-Bus, Modbus RTU, TCP/IP eller LoRa beroende på variant. Den kallas också trefas energimätare, kWh-mätare eller DIN-skenemätare.

Klass B enligt EN 50470-3 för aktiv energi, vilket motsvarar en avvikelse på en procent. För övriga mätstorheter gäller klass 2 enligt EN 62053, alltså två procent. Båda klasserna gäller över hela mätområdet och inte bara i den nominella punkten.

Ja. Mätaren är godkänd enligt MID modul B+D, uppfyller kraven för legal metrologi enligt PTB-A 20.1 och är i varianterna med lastprofil dessutom certifierad enligt PTB-A 50.7 för fördelning till tredje part och energihantering.

Enligt artikel 6 i EJPD-förordningen om mätinstrument för elektrisk energi och effekt (EMmV, SR 941.251) måste elektroniska mätare för aktiv energi omverifieras vart tionde år av ett behörigt verifieringsorgan. För mätare med elektromekaniskt mätverk gäller en period på femton år.

Ja. För direktmätande mätare för aktiv energi utan förkopplade transformatorer tillåter artikel 6 punkt 2 EMmV ett statistiskt stickprovsförfarande enligt bilaga 4. Klarar ett parti stickprovet behåller alla mätare i partiet sin verifieringsgiltighet i ytterligare fem år.

Ansvaret ligger hos den som använder mätinstrumentet, vanligtvis ägaren eller operatören av anläggningen. Det gäller även undermätare i en egenanvändningsgemenskap, inte bara nätägarens mätare.

Ja. Professional II uppfyller CLC/FprTR 50579 och mäter korrekt även vid övertoner i området 2 till 150 kilohertz, sådana som växelriktare orsakar. Den räknar förbrukning och inmatning separat, vilket krävs vid egenanvändningsanläggningar.

I Schweiz. Utveckling, kretskortsmontering, slutmontering och test sker här, och den tekniska supporten kommer från Baar i kantonen Zug.

Vid direktanslutning går hela strömmen genom mätaren. Inga strömtransformatorer och ingen omräkning behövs. Det förenklar installationen men begränsar den mätbara strömmen till vad enhetens plintar klarar.

Varianten 3/100 med direktanslutning mäter upp till 100 ampere per fas. Däröver krävs transformatoranslutning. För anläggningar nära 100 ampere är transformatoranslutning det robustare valet.

Vid direktanslutning 1,5 till 35 kvadratmillimeter. Åtdragningsmomentet är 2 newtonmeter, max 3 newtonmeter. För lågt moment leder till övergångsresistans och uppvärmning vid plinten.

Startströmmen för varianten med direktanslutning är 20 milliampere. Mindre strömmar registrerar mätaren inte. För standby-mätningar av enskilda apparater är det den nedre gränsen.

400 volt AC mellan fasledarna med en tolerans på plus/minus 20 procent, motsvarande 230 volt mot neutral. Nominell frekvens 50 hertz, 60 hertz på begäran. Mätområdet sträcker sig från 40 till 65 hertz.

Så snart den förväntade kontinuerliga strömmen överstiger 100 ampere eller matarledningen har en area över 35 kvadratmillimeter. Även trångt utrymme i elcentralen talar för transformatorer, eftersom då bara tunna mätledningar går till mätaren.

Vid transformatoranslutning mäter strömtransformatorer lastströmmen och omvandlar den till en liten sekundärström på 5 eller 1 ampere. Bara denna sekundärström går genom mätaren. På så sätt kan anläggningar upp till kiloampereområdet mätas.

På varianten med 5 ampere sekundärt från 5/5 till 20 000/5 i steg om 5 ampere. På varianten med 1 ampere sekundärt från 1/1 till 4 000/1. Omsättningen ställs in i mätaren, som sedan skalar värdena till primärsidan.

Varianten 3/5 tål kontinuerligt upp till 6 ampere sekundärström. Startströmmen är 1 milliampere, så mätaren registrerar även mycket små laster i förhållande till transformatorstorleken.

1 till 6 kvadratmillimeter ledararea, åtdragningsmoment 0,8 newtonmeter, max 1 newtonmeter. Strömtransformatorkretsarna får aldrig vara öppna under drift, eftersom det annars uppstår farligt höga spänningar.

Ja. Utan korrekt inställd omsättning skalar mätaren upp sekundärvärdena felaktigt och debiteringen blir fel. Inställningen beskrivs i Professional II-quickstarten och bör dokumenteras vid idrifttagningen.

Enligt artikel 13 punkt 1 EMmV är verifieringsgiltigheten för induktiva och kapacitiva mättransformatorer obegränsad. För andra transformatortyper kan det federala ämbetet vid typgodkännandet fastställa en omverifieringsperiod från fall till fall.

Den totala noggrannheten följer av mätare och transformator tillsammans. Mätaren uppfyller klass B enligt EN 50470-3. För att det ska gälla i praktiken måste transformatorklassen passa och bördan hålla sig inom transformatorns specifikation.

90 gånger 91 gånger 72 millimeter, dvs. 5 moduler på 35 mm DIN-skena. Vikten är cirka 350 gram.

Höljet uppfyller IP51, plintarna IP20. Mätaren är utförd i skyddsklass II. För utomhusbruk eller fuktig miljö krävs en lämplig kapsling.

Området börjar vid minus 25 grader Celsius; den övre gränsen beror på varianten och är tryckt på frontpanelen – för 3/100-varianterna med direktanslutning är den plus 70 grader, för flera 3/5-transformatorvarianter plus 55 grader. Den mekaniska miljöklassen är M2, den elektromagnetiska E2.

Två eller fyra tariffer beroende på variant. Växlingen sker via styringångar med 230 volt AC. Förbrukning och inmatning räknas separat, så även inmatningstariffer kan hanteras.

Lastprofilminnet registrerar förbrukningen med fasta intervall, på Professional II var 15:e minut. Därur kan lasttoppar, standbyförbrukning och drifttider utläsas. För effekttariffer och energiledning enligt ISO 50001 är det dataunderlaget.

Över 100 000 mätvärden, vilket vid kvartsvärden motsvarar mer än tre års historik. Mätaren registrerar oavsett om ett överordnat system är anslutet.

Den interna klockan går vidare i 18 dagar på sin buffert. Mätvärdena ligger i EEPROM och bevaras där i minst tio år. När matningen återkommer fortsätter enheten att räkna utan ingrepp i data.

Eftersom bara tidsupplösta värden visar vilken mängd som vid vilken tidpunkt lämnats vidare till tredje part. Professional II-varianterna med lastprofil är certifierade för detta enligt PTB-A 50.7.

Beroende på variant M-Bus, Modbus RTU via RS-485, TCP/IP eller LoRa. Dessutom finns en S0-pulsutgång och ett optiskt gränssnitt. Varje variant har en egen gränssnittsmanual.

1,5 milliampere, vilket är exakt en M-Bus-enhetslast. Primäradresser kan ställas in från 0 till 250, sekundäradressen är åttasiffrig. Från fabrik är primäradress 000, 2400 baud och serienumret som sekundäradress inställda.

300 till 9600 baud. I större installationer har 2400 baud visat sig bäst, eftersom räckvidden minskar kraftigt vid högre baudhastigheter. EMU M-Center läser av mätarna med den inställningen.

Mätaren belastar RS-485-segmentet med en åttondels enhetslast och arbetar med 9600 till 115 200 baud. Registertilldelningen finns i manualen för Modbus-gränssnittet.

Den har en RJ45-anslutning med 100 megabit full duplex och har webbserver, Modbus TCP, ett HTTP-GET-gränssnitt och NTP-tidssynkronisering. Från fabrik hämtar den sin adress via DHCP. MQTT möjliggör direkt anslutning till instrumentpaneler och molntjänster.

863 till 870 megahertz, LoRaWAN 1.0.3, som standard klass C, klass A är möjlig. Anslutning sker via OTAA eller ABP.

Ja. I The Things Network finns EMU Professional II LoRa som mall. För andra system tillhandahåller EMU avkodaren på GitHub, tillsammans med en payload-generator och en payload-avkodare som webbverktyg.

Utgången uppfyller EN 62053-31 och är utförd som opto-MOSFET för 5 till 60 volt DC eller AC. Inställbara är 1, 10, 100, 1000 eller 10 000 pulser per kilowattimme och pulslängder på 2, 10, 30, 40 eller 120 millisekunder.

Ja, ett infrarött gränssnitt D0 enligt EN 62056-21. Det används för avläsning på plats, oberoende av bussledningarna.

M-Center läser av mätaren via M-Bus eller Modbus RTU, lagrar värdena och skickar dem vidare via MQTT, BACnet IP, OPC UA, Modbus TCP, API, FTP eller e-post. M-Centers lastprofilfunktion kräver EMU Professional II.

Nätägaren mäter vid byggnadens anslutningspunkt. Fördelningen på de enskilda hyresgästerna sker via undermätare som ägaren köper in och driver. Dessa mätare måste uppfylla kraven i mätinstrumentlagstiftningen, eftersom deras värden används för debitering.

Flera slutanvändare på samma plats går samman och uppträder mot nätägaren som en slutanvändare. Rättslig grund är artikel 17 och 18 i den schweiziska energilagen i den lydelse som gäller sedan 1 januari 2025. Enligt artikel 17 punkt 2 EnG kan hyresgäster och arrendatorer ingå.

I en virtuell gemenskap kvarstår nätägarens mätningar och slås samman räknemässigt i stället för att fysiskt gå via en gemensam anslutningspunkt. Begreppet kommer från nätägarnas praxis; energilagen själv använder det inte. Vilken variant som är möjlig avgör den ansvariga nätägaren.

En LEG enligt artikel 17d i den schweiziska elförsörjningslagen, i kraft sedan 1 januari 2026, förbinder slutanvändare, producenter av förnybar el och lageroperatörer inom samma nätområde, på samma nätnivå och fysiskt nära varandra. Utsträckningen omfattar högst en kommuns område.

Enligt artikel 17d StromVG måste varje deltagare ha ett smart mätsystem som nätägaren installerar. Debiteringen mot nätet sker via dessa mätsystem, inte via privata undermätare.

Den mäter bakom anslutningspunkten: enskilda bostäder och lokaler, laddpunkter, värmepumpar, solceller och lager. Dessa värden är grunden för den interna debiteringen, för kontroll av fördelningsnycklarna och för övervakning. Avgränsningen mot nätet förblir nätägarens sak.

En variant med dubbelriktad mätning och lastprofilminne. Då kan produktion, egenanvändning och inmatning följas separat, och upp till fyra tariffer kan fördelas på förbrukning och inmatning.

Ja. Den tioåriga omverifieringsperioden enligt artikel 6 EMmV är kopplad till mätinstrumentet, inte till vem som driver det. Om dess värden används för debitering måste mätaren vara giltigt verifierad.